Många människor drabbas av tvångstankar. Exempelvis kan den som går på en bro plötsligt slås av tanken ”Tänk om jag skulle hoppa ut från bron”. Tvångstankar är otäcka för de gör att man oroar sig för att man skulle göra något som man egentligen inte vill.
Obehagliga och oönskade tankar
En sorts tvångstanke är att man som förälder ska skada sitt barn. Du skulle ju självklart aldrig vilja skada ditt barn, vilket gör dessa tankar obehagliga. Men faktum är att om de här tankarna är tvångstankar så finns det ingen riktig fara. De är helt enkelt oönskade, stressande tankar.
Tillfälliga tvångstankar om att skada sitt barn är oftast helt normalt. Nästan hälften av nyblivna mammor har minst en tvångstanke om att skada sitt eget barn. För vissa händer det bara en eller två gånger, vilket innebär att det oftast inte påverkar deras liv på något negativt sätt. När man har fått ett barn så känner föräldrar ett enormt ansvar för att se till att inget farligt ska hända. Konstigt nog kan det här faktiskt etablera sig som tankar om att skada barnet. Det här betyder att tvångstankar oftast bara är ett tecken på att man verkligen bryr sig om sitt barn.
Ta varningssignaler på allvar
Eftersom det handlar om ett barns säkerhet så måste man dock vara försiktig. Om man har den mista misstanke om att man kanske skulle skada sitt barn, så måste man nå ut för hjälp så fort som möjligt. En psykolog kommer säkerställa att det inte finns någon reell fara, vilket också leder till att du känner dig mindre orolig som förälder.
I vissa fall kan tvångstankar vara ett tecken på en riktig fara, vilket är anledningen till att du alltid ska be någon om hjälp om du blir osäker. Det kan exempelvis vara allvarligt om föräldern dricker mycket alkohol eller tar droger, lider av stor sömnbrist eller har svårigheter med att kontrollera sina impulser.
Återigen så är tillfälliga tvångstankar om att skada sitt barn oftast ofarliga. Det är helt normalt och betyder oftast att bara att du bryr sig om ditt barns säkerhet. Samtidigt så är det viktigt att söka hjälp. Det mest sannolika är att psykologen kommer säga att det inte är någon fara. De kan sedan jobba med dig för att minska de här tankarna så att du inte behöver känna dig lika orolig. Oavsett så kommer det att vara hjälpsamt för både dig och barnet, även om det inte finns en risk att något farligt faktiskt kommer hända.