Collaborative Problem Solving (CPS) är en beprövad metod som används inom familjeterapi. Målet är gemensam problemlösning tillsammans med barnet i situationer som vanligtvis leder till bråk och trots.
Teorin bakom CPS
Teorin bakom metoden bygger på tron att barn gör rätt om de KAN, inte om de VILL. Genom att skifta fokus från att man måste “få” barnet att göra något, kan man istället undersöka vilka kunskaper och egenskaper som barnet saknar för att klara av den utmanande situationen.
Upphovsmannen bakom CPS, Ross Greene, beskriver hur han genom åren mött hundratals så kallade “problembarn”. Han har upptäckt att de delar flera gemensamma egenskaper. Majoriteten av barnen är sena i sin utveckling av vissa kognitiva funktioner, främst svårigheter med flexibilitet och en avsaknad kring hur man löser problem.
Flexibilitet och gemensam problemlösning
Syftet med CPS är att tillsammans med barnet undersöka dess svårigheter och gemensamt komma överens om lösningar till problemet. Detta gör man genom att ställa neutrala och nyfikna frågor om barnets svårigheter. Sedan kan man tillsammans arbeta fram lösningar. Metoden är inte bestraffande, utan har fokus på att visa barnet mer positiva färdigheter. När barnet får träna på dessa förmågor med vuxna i sin närhet hjälper man barnet att hantera framtida svårigheter. CPS är alltså en process som ger barnet en chans att utveckla sina språkliga kunskaper, exekutiva förmågor, sociala och emotionella färdigheter.
Mer information
Om man vill läsa mer om metoden rekommenderas Ross Greenes bok ”Explosiva barn”. Ni är också välkomna att kontakta oss på WiseMind Psykologiteamet, så berättar vi gärna mer om hur vi använder metoden inom familjeterapi.