Språkstörningar är en kategori av neurologiska och utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar som påverkar en persons förmåga att förstå, producera och använda språk på ett adekvat sätt. Dessa störningar kan variera i svårighetsgrad och omfatta olika aspekter av språket, inklusive fonologi (ljudsystemet), lexikon (ordförrådet), grammatik (satsstruktur) och pragmatik (användningen av språket i sociala sammanhang).
Språkstörningar kan visa sig på olika sätt beroende på individens unika behov och förmågor. Vissa barn kan uppleva förseningar i språkutvecklingen och kan vara sena med att tala. Andra kan ha svårigheter med att förstå och använda komplexa språkstrukturer, även om de kan tala. Det är viktigt att notera att språkstörningar kan förekomma både hos barn och vuxna.
Språkstörningar kan ofta förekomma tillsammans med andra diagnoser och funktionsnedsättningar. Till exempel kan barn med språkstörningar även ha ADHD eller autismspektrumstörning (ASD). Komorbiditeten kan påverka svårighetsgraden av språkstörningen och kräva ett mer omfattande stöd och intervention.
Behandling och stöd för personer med språkstörningar är individuellt anpassade och kan inkludera hjälp av logoped, specialundervisning och social kommunikationsträning. Bedömning av både logoped, specialpedagog och psykolog kan vara viktig för att på bästa sätt förstå vad som orsakar svårigheterna. Målet är att hjälpa individen att utveckla sina språkfärdigheter och trivas i kommunikation och sociala interaktioner.