Vad innebär normal begåvning?
Normal begåvning är ett begrepp som används för att beskriva den genomsnittliga nivån av intelligens i en population. Då man har studerat människor har man sett att det är vanligast att ligga på en intelligenskvot nära genomsnittet och det kan vara fördelaktigt då stora delar av samhället är skapat för att passa hur majoriteten av människor fungerar.

IQ 100 är ett viktigt referensvärde när vi pratar om intelligenskvoter (IQ). Det är det genomsnittliga IQ-värdet i en population och används som ett normerat mått på intelligens. IQ-nivå 100 är alltså ett mått på medelintelligens. För att kunna ange en nivå som motsvarar IQ 100, ex. på ett kognitivt test, behöver man dock alltid utgå ifrån en viss grupp människor som man jämför med. Exempelvis så jämför man normalt med hur andra i samma ålder och som har samma kön i ett visst land har klarat testet, när man avgör vilken IQ-nivå som en viss person beräknas ha när den gjort testet. Med andra ord, om du har en IQ på 100, så innebär det att dina kognitiva färdigheter är genomsnittliga i förhållande till den population som används som jämförelsegrupp. IQ 100 betyder alltså att du inte är varken särskilt smartare eller mindre smart än genomsnittet; du har helt enkelt en medelintelligens.

Enligt vanliga normer definieras normal begåvning som en IQ-nivå inom området 85 till 115. Detta innebär att de flesta människor har en IQ som ligger inom detta intervall. Om man har en normal begåvning och befinner sig inom detta område kan man också förväntas klara av det mesta som förväntas inom skola, vanliga arbetsplatser och sociala miljöer. Detta förutsätter ju dock att man inte har någon annan svårighet, till exempel en NPF-diagnos.

När blir begåvningsnivån inte längre inom det normala?
De som bedöms ha en IQ-nivå en bit under eller över genomsnittet, anses fortfarande kunna fungera till stor del som den som har en normal begåvning. Desto mer man skiljer sig från ett genomsnittligt kognitivt fungerande, desto mer kan man tänkas påverkas i sina behov och sina förmågor.

Den som ligger under genomsnittet gällande intelligenskvot kan ha behov för stöd och anpassningar i exempelvis skolan. Desto längre under genomsnittet en person ligger gällande kognitiv förmåga, desto mer kommer den den intellektuella förmågan kunna bli begränsande. När den kognitiva förmågan blir tydligt begränsande i jämförelse med vad de flesta klarar av kan man prata om svag teoretisk begåvning. Viktigt är dock att tänka på att den intellektuella förmågan alltid är en del, men långt ifrån den enda delen, hos en människa, som påverkar behov och förmåga i såväl vardagen som i skola och på arbetsplats.

För den som ligger över 115 i IQ, desto fler IQ-poäng över desto mer utmärkande, kan inlärningsförmåga och kognitiva funktioner utmärka sig i olika sammanhang. I skola och på arbetsplatser blir det ofta viktigt att få intellektuell stimulans och utmaningar. Desto längre bort från genomsnittet en person ligger, desto mer utmärkande blir det och desto mer annorlunda blir man från majoriteten, vilket kan ge utmaningar. När man börjar tänka och fungera på ett påtagligt annorlunda sätt jämfört med de flesta på grund av hög begåvning så handlar det om särskild begåvning. Vilken exakt begåvningsnivå man anger gäller för att det ska handla om särskild begåvning skiljer sig åt beroende på vem man frågar.