Neurodiversitet är ett begrepp som betonar att det finns en naturligt förekommande variation i mänsklig neurologi och kognitiv funktion, inklusive skillnader i hur vi tänker, känner och interagerar med världen.
När man pratar om neurodiversitet tar man också ofta med en neutral och icke värderande hållning till det faktum att människor är olika. Man ser alla människor som värdefulla individer som en del av mänsklig mångfald. Det betyder såklart inte att ett samhälle och olika sammanhang ska tillåta alla beteenden. Men det innebär att man vill främja att det kan finnas många olika sätt att vara och fungera neurologiskt. Det ses som fördelaktigt för att så många individer som möjligt i ett samhälle ska kunna må bra att det kan finnas en stor acceptans och förståelse för dessa variationer.
Ofta uppstår svårigheter när inte samhällets förväntningar på hur man ska fungera stämmer överens med vad man själv mår bra av eller klarar av och kanske även eventuella styrkor man har kan sticka ut eller vara oväntade. Förutom de mer vanliga diagnoser vi har beskrivit här på sidan ser vi också att neurodiversitet är ett hjälpsamt begrepp att utgå ifrån i andra aspekter av hur människor varierar gällande tankar, känslor och beteende.
Principerna från neurodiversitet kan användas även gällande förståelsen för psykisk hälsa som kan ses som en kontinuerlig variation snarare än en binär kategori. Detta innebär att vi alla varierar i hur vi mår mentalt och att olika psykiska hälsotillstånd kan förekomma i olika grader. Det hjälper till att minska stigmat och främja en mer inkluderande attityd gentemot personer med olika mentala hälsoutmaningar. Detta synsätt stämmer även väl överens med modern forskning om psykologi som visar att personer sällan endast har en viss diagnos och att variationen inom hur man mår och fungerar hos de som fått en och samma diagnos är så stor så att det blir problematiskt. Det finns nu flera nya modeller inom modern psykologisk forskning som ser modellen med en stor mängd diagnoser som man anses ha eller inte ha som problematisk. Se ex. denna artikel från Karolinska Institutet.
Modern psykologisk forskning visar att människor föds med ett visst temperament och personlighetsvariationer som påverkar hur de uppfattar och reagerar på omvärlden. Detta kommer ex. påverka hur introverta, extroverta, hur snabbt och starkt vi reagerar på olika intryck, nyfikenhet och behov för ständigt nya intryck eller behov för stabilitet samt förmåga till flexibilitet. Allt detta kommer att utvecklas i samspel med miljön men det kan också vara befriande för individer att förstå att de också har vissa drag i temperament och personlighet som de snarare kan behöva lära sig hantera och att leva ett gott liv utifrån än att försöka förändra hur de är som personer i grunden. Samtidigt så är ingen människa allt eller inget – det är inte fasta kategorier som vissa personlighetsmodeller vill påpeka, utan alla är någonstans på skalan när det gäller ex. hur utåtriktad man är. För de flesta varierar det också utifrån den ålder man är i och i olika sammanhang hur man som person samspelar med sin miljö.
För personer som inte är neurotypiska är det viktigt att förstå att dessa svårigheter inte betyder att man inte duger som människa utan istället att olikheter är en del av den bredare variationen i mänsklig neurologi. För många individer med neurodiversitet kan svårigheterna kompenseras med stöd och anpassningar som möjliggör full delaktighet i samhället. Vi människor har alla utmaningar och styrkor – för vissa blir utmaningarna mer uttalade redan tidigt i livet och kan bli påtagligt begränsande i det samhälle personen lever i. Vi hoppas att denna kunskapsportal ska ge hjälp en bit på vägen för dessa personer och de som finns till stöd runt dem.
Det är viktigt att söka professionell hjälp om man själv inte hittar till lösningar på sina utmaningar.