Neurodiversitet är ett begrepp som betonar att det finns en naturligt förekommande variationen i mänsklig neurologi och kognitiv funktion, inklusive skillnader i hur vi tänker, känner och interagerar med världen. När man pratar om neurodiversitet tar man också ofta med en neutral och icke värderande hållning till det faktum att människor är olika, där man ser alla människor som värdefulla individer och som en del av mänsklig mångfald. Det betyder såklart inte att ett samhälle och olika sammanhang ska tillåta alla beteenden. Men det innebär att man vill främja synsättet att det kan finnas många olika sätt att vara och fungera neurologiskt. Hälso- och sjukvården har en viktig uppgift i att kunna anpassa sina arbetssätt till olika behov och individer. Det kräver därmed en förståelse för hur vården kan anpassa sitt bemötande och sina behandlingar gällande ex. skillnader i intellektuell förmåga, exekutiva funktioner, social och emotionell förmåga, känslighet gällande sinnesintryck och behovet för trygghet eller stimulans.

Ofta uppstår svårigheter för personer med neurodiversitet när inte samhällets förväntningar på hur man ska fungera stämmer överens med vad man själv mår bra av eller klarar av och kanske även eventuella styrkor man har kan sticka ut eller vara oväntade. Här har hälso- och sjukvården ett uppdrag att försöka stödja de patienter de möter så att kraven på ex. eget ansvar för sin vård blir rimliga utifrån patientens förmåga. 

Förutom de mer vanliga diagnoser vi har beskrivit här på sidan ser vi också att neurodiversitet är ett hjälpsamt begrepp att utgå ifrån i andra aspekter av hur människor varierar gällande tankar, känslor och beteende.

Variation i psykisk hälsa
Principerna från neurodiversitet kan användas även gällande förståelsen för psykisk hälsa som kan ses som en kontinuerlig variation snarare än en binär kategori. Detta innebär att vi alla varierar i hur vi mår mentalt och att olika psykiska hälsotillstånd kan förekomma i olika grader. Det hjälper till att minska stigmat och främja en mer inkluderande attityd gentemot personer med olika mentala hälsoutmaningar. Detta synsätt stämmer även väl överens med modern forskning om psykologi som visar att personer sällan endast har en viss diagnos och att variationen inom hur man mår och fungerar hos de som fått en och samma diagnos är så stor så att det blir problematiskt. Det finns nu flera nya modeller inom modern psykologisk forskning som ser modellen med en stor mängd diagnoser som man anses ha eller inte ha som problematisk. Se ex. denna artikel från Karolinska Institutet.

Variation i temperament & personlighetsdrag
Modern psykologisk forskning visar att människor föds med ett visst temperament och personlighetsvariationer som påverkar hur de uppfattar och reagerar på omvärlden. Detta kommer ex. påverka hur introverta, extroverta, hur snabbt och starkt vi reagerar på olika intryck, nyfikenhet och behov för ständigt nya intryck eller behov för stabilitet samt förmåga till flexibilitet. Allt detta kommer att utvecklas i samspel med miljön men det kan också vara befriande för individer att förstå att de också har vissa drag i temperament och personlighet som de snarare kan behöva lära sig hantera och att leva ett gott liv utifrån än att försöka förändra hur de är som personer i grunden. Samtidigt så är ingen människa allt eller inget – det är inte fasta kategorier som vissa personlighetsmodeller vill påpeka, utan alla är någonstans på skalan när det gäller ex. hur utåtriktad man är. För de flesta varierar det också utifrån den ålder man är i och i olika sammanhang hur man som person samspelar med sin miljö. 

Behov för utredning och behandling även för de med hög intellektuell förmåga
I många sammanhang kan en god intellektuell förmåga vara positiv. Det har dock visat sig att de individer som har så hög intellektuell förmåga så att de skiljer ut sig mycket från hur de flesta tänker och resonerar tycks löpa större risk för psykisk och eventuellt även fysisk ohälsa. Forskning inom detta området har tittat på olika grupper och därmed sett olika resultat men det finns ett antal större studier som visar att mycket hög intellektuell förmåga tycks relaterad till en rad riskfaktorer gällande hälsa och bland annat högre risk för NPF-diagnoser. Det finns en risk att individer med hög intellektuell förmåga kan framstå som mer välfungerande eftersom att de på vissa sätt kan kompensera för svårigheter med deras kognitiva styrkor. Samtidigt kan lidandet vara stort för den som ex. har autism, ADHD, bipolär sjukdom, depression eller ångesttillstånd och upplever att den inte alls kan ta tillvara de idéer eller den mentala förmåga som personen har.